Facebook om 40 år

Kan inte låta bli att publicera den här bilden från The Planning Lab också. Hehe...

Andra bloggar om: Facebook, The Planning Lab

DDR-inspiration från Berlin

Jaha, det väl typsikt! Kom hem från Berlin igår och idag snubblar jag över den här länken till detta störtsköna DDR-inspirerade hotell. Suck va' coolt, varför bodde vi inte där? Nästa gång blir det Ostel Concept Hostel.

Tack till The Planning Lab för denna sköna länk.

Andra bloggar om: Berlin, DDR, västtyskland, Ostel Concept Hostel, The Planning Lab

Några bilder från Berlin-resan

Created with Admarket's flickrSLiDR.

Andra bloggar om: Berlin, flickr, flickrSLiDR

Sommarinspiration #2

Och här kommer nästa inspirationsklipp som kan få mig att fundera på hur framtidens flickr kommer se ut med geotaggar och annat mums mums. :-)

Andra bloggar om: Microsoft, Photo Turism, flickr

Sommarinspiration för framtiden.

Inte direkt ett nytt klipp på nätet, men det här klippet går att se om och om igen. Oj oj, vad världen kommer att se annorlunda ut om ett par år. Voine voine!

Andra bloggar om: Microsoft, Microsoft surfacing, inspiration, framtiden

"Det är jag som är döden"

Som oss alla andra någon gång kommer att göra, förlorade du schackmatchen tillslut Ingemar. Vila i frid.

Synd att man inte sett fler filmer av dina filmer, då kanske man skulle ha större förståelse för vilken ikon du var. Mina erfarenheter sträcker sig inte längre än "Fanny och Alexander" en jul för några år sedan. Det ska bli ändring på det nu...

Andra bloggar om: Ingemar Bergman, Det sjunde inseglet, schack, Fanny och Alexander

Känslor lanserar nya Mercedes C-klass

Via Adverblog hittade jag länken till lanseringssajten för nya Mercedes C-klass. Håller med Adbverblog och gillar också hur Mercedes valt att fokusera på mer på sensory brandning än att bara tjata om diverse prestanda.

En bil tycker jag man måste uppleva i verkligheten, man vill sitta i förarsättet och använda alla sinnen för att bedöma ifall det är en bil man gillar eller inte. Det här gå såklart inte att återskapa på webben, men då gäller det att hitta andra sätt att förmedla samma känslor och intryck.

Som jag nämnt tidigare har jag precis läst Brand sense av Martin Lindstrom, där en stor del just handlar om bilindustrin och hur de arbetar frenetiskt med att inkludera fler och fler sinnen i sina varumärken. Visste ni till exempel att den klassiska nybilsdoften är helt artificiell och att bilarna parfymeras med denna doft precis innan de lämnar fabriken? Det säger en hel del om hur mycket vi uppskattar den där nya, "oförstörda" doften när vi för första gången rullar ut vår nya bil. Jag som i min enfaldighet trodde att doften uppkom naturligt av all plast, läder och trä etc som finns i bilens interiör.

Andra bloggar om: Adverblog, Mercedes, sensory branding, Brand sense, Martin Lindstrom

Några tankar om sociala nätverk

Har sedan en tid tillbaka registrerat mig på diverse sociala nätverk, så som Facebook, Xing och LinkedIn. Det råder ett enormt tryck på dessa hemsidor just nu, och Facebook har på nolltid seglat upp som en värdig konkurrent till MySpace, läs bara den här artikeln på DI:s hemsida om grundaren och hans tankar kring värderingen av Facebook. Och surfa över till Bisonblog, där Fredrik Wass har skrivit flera intressanta artiklar om just sociala nätverk och Facebook i synnerhet.

Jag förstår att det går så bra för Facebook: det är rent och snyggt (till skillnad från MySpace som gör mig illamående av diverse ljudklipp, bakgrundsbilder och flimrande slideshows från Flickr), och det går att personifiera sin profil i all oändlighet med diverse program plug-ins. Sen måste jag säga att jag blev riktigt imponerad av den mobila versionen av hemsidan (m.facebook.com), att godkänna kontaktförfrågningar, ändra sin status och titta på nyligen upplagda bilder fungerar förvånande bra.

En annan anledning till att Facebook blivit så stort är att i princip alla användare blir vandrande reklampelare för sajten, då behövs det inte dyra reklamkampanjer för att locka till sig fler användare. Vem litar du mest på? En rekommendation från en kompis eller något som sägs i en reklamkampanj? Grejen med sociala nätverk är att de blir intressanta först då riktigt många är med och därmed försöker man få med så många som möjligt. Efter att en kompis introducerade mig för Facebook, tog det inte många dagar innan jag talade gott om det inför allt och alla och började trakassera min adressbok med invites. En snöboll börjar rulla och blir bara större och större...

Lika imponerad jag är av Facebook, lika besviken är jag på Xing och LinkedIn. Ostrukturerade och röriga hemsidor, men ständiga påminnelser om hur mycket mer man får tillgång till om man blir bonusmedlem och bara betalar x antal dollar. När ska det komma en businessvariant av Facebook? Önskar jag hade lite mer driv just nu, då hade jag startat en BusinessBook-liknande sajt och satsat stenhårt på den.

Har ju länkat till mina profiler på Xing och LinkedIn till höger, så gå gärna in och visa mig vad som är vitsen med dessa hemsidor.

Andra bloggar om: Facebook, Xing, LinkedIn, bisonblog, Fredrik Wass, Dagens Industri, Flickr

En hyllning till public service

Ni har väl inte missat repriserna av Världens modernaste land på SVT under sommaren? Ett av de bästa programmen som SVT producerat under de senaste åren. Tyvärr får jag känslan av att det inte var så många som hittade det guldkornet i tv-tablån.

Fredrik Lindström brukar visserligen imponera, oavsett om det handlar om språkliga och dialektala historier eller mer humoristiska sketcher. Men här lyckas han överträffa sig själv. Så underbart att se att det 2007 går att göra ett så enkelt och avskalat program: en trist studio, Fredrik Lindström och den ständige bisittaren Peter Englund och två gäster. Med intressanta diskussioner och analyser blir det aldrig tråkigt. Visserligen vävs små sketcher in med jämna mellanrum, men de känns mer som utfyllnad än någonting annat.

Får känslan av att det finns så mycket att lära av de sju avsnitten som sändes. Varje avsnitt är sprängfyllt med information om svenska trender och företeelser, och det faktum att man sitter i soffan och ler igenkännande är nog så starkt bevis för att de är på rätt spår i sina analyser. En DVD-utgåva kanske är för mycket att hoppas på, men tillsvidare håller jag mig till SVTs Play, som verkligen känns som en underskattad del av SVTs hemsida. Får helt enkelt sitta framför datorn och se programmen igen och analysera vad som verkligen sägs.

Så varför detta inlägg om Världens modernaste land? Jo, för att det finns mycket att lära om hur samhället ser ut och varför – vilket är helt nödvändigt om man ska jobba med kommunikation och förhoppningsvis bygga morgondagens varumärken. Se bara på hur stor roll plannern börjar få i reklambranschen. Kolla gärna in några av mina länkar till diverse planner-bloggar till höger, de tillhör helt klart mina favoritbloggar och brukar alltid bjuda på insiktfulla analyser av nya och gamla samhällsföreteelser.

Andra bloggar om: Världens modernaste land, Fredrik Lindström, Peter Englund, SVT, planner

Toalettpapper från Greenpeace

Hehe, Greenpeace imponerar igen...
(hittade den via adsoftheworld.com)

Andra bloggar om: Greenpeace, reklam, marknadsföring, Ads of the World

Någon som vill ha lite mer köttvin?

Var det fler än jag som reagerade när ni tittade på tv-tablån i DN igår? Att dom har börjat spränga in annonser mellan tv-programmen tycker jag är nog så irriterande, men den här annonsen gjorde ju åtminstone att jag drog lite på smilbanden.

För där i tv3:s kolumn (var annars) låg annonsen som fick alla sveriges sommelierer och Bengt Frithiofsson-wannabes där ute att rusa ner till Systembolaget. Vem bryr sig om solar eller andra betygsystem, när det så klart och tydligt står hur bra vinet är : köttvin. Haha, jag gillar verkligen rak och tydligen reklam. Sen blir det ju inte direkt mindre roligt av att annonsen ligger mellan programmen Hell's kitchen och Du är vad du äter. Humor på hög nivå!

Jag kanske är känslig, men just ordet köttvin får mig ju inte direkt sugen på ett glas rött....

Andra bloggar om: DN, Bengt Frithiofsson, reklam, vin, Systembolaget, Hell's kitchen, Du är vad du äter

Sätt bloggen på kartan

I brist på annat intressan att att skriva just nu, har jag har placerat min blogg på Kungsholmen på bloggkartan.se.

Och så blir det här testinlägg för att prova etiketter från bloggar.se:

Andra bloggar om: Kungsholmen, bloggkartan.se, bloggar.se

Expandering eller urvattning?

Är det fler än jag som har börjat reagera på den ständiga expanderingen av redan välkända varumärken? Hur långt ifrån originalprodukten- eller tjänsten kan man gå utan att riskera att urvattna varumärket? Eller är det till och med oväsentligt, för det kanske bygger varumärket oavsett?

För visst börjar det gå ganska fort på sistone? När jag var liten fanns det Ahlgrens bilar, inte däck, skyltar, julslädar och allt annat som lanserats på sista tiden. Polly och Dumle? Hur många sorter finns det egentligen nu? Kalles kaviar är ett annat bra exempel, för nog hajjar man till i affären när man ser en Kalles kaviar utan just kaviar? Ehh, om inte Kalles kaviar är kaviar, vad är det då? Ett smörgåspålägg i tub med en leende grabb? Kolla gärna in Kalles hemsida och kolla in tidslinjen under Historik.

Det känns som om man under många år inte vågat röra och expandera sina varumärken, men när man väl börjar verkar det bli rena ketchupeffekten och en rad nyheter lanseras på löpande band.

Nu kom jag att tänka på Absolut. Ungefär samma utveckling verkar dom ha gått. Där det från början tog flera år innan nya smaker lanserades, medan det nuförtiden verkar släppas mer än en ny smak per år. Dödar man sitt eget märke på det här sättet eller är det tvärtom ett sätt att visa att man hänger med, är innovativa och lättrörliga på en allt mer trendkänslig marknad?

Känns som om jag hade ännu fler bra exempel på det här innan jag började skriva, men nu kommer jag inte på några. Jag får återkomma senare helt enkelt.

Nintendo letar "blå hav"

En sak som jag klurat på den sista tiden är vilka varumärken som tilltalar mig själv mest – vilka har så att säga lyckats med sin "branding" gentemot just mig? Frågan jag ställde mig själv var ungefär: om du var tvungen att tatuera en logotyp, vilken skulle det så bli? Okej, nu skulle jag aldrig tatuera mig (är alldeles för medveten om hur fort mitt intresse pendlar), men det finns ju helt klart vissa varumärken som man bara rakt igenom gillar. Jag tänkte jag skulle försöka mini-analysera några av dom här, och idag börjar vi med Nintendo.

Få saker kan få mig att känna mig lika nostalgisk och längtansfull tillbaka till barndomen som det första Mario-spelet Super Mario Bros till NES. Bara ljudet av ännu ett missat liv gör att jag vill bli sju år igen och sitta som fastklistrad framför tv:n. Nu, cirka tjugo år senare minns jag fortfarande i princip varenda extraliv och genväg. Både fascinerande och skrämmande.

Nåja, nu var det varumärket Nintendo jag skulle analysera och inte Super Mario. Jag tror att anledningen till att jag gillar Nintedo så mycket är känslan av att de alltid satsar på spelglädje. Det spelar ingen roll om spelet inte har den vassaste grafiken eller det maffigaste ljudet, så länge det är roligt att spela. Jag tycker dom har mer själ och äkthet än sina konkurrenter. Som liten var det otänkbart att gå över till "andra sidan" och köpa en Sega Megadrive, då var man ju en "svikare". Nu kan jag bara konstatera att jag ägt både en Sega Dreamcast och en Sony Platstation2, fast det betyder inte att jag är en stor anhängare av Sega och Sony.

Idag spelar jag knappt tv-spel längre, men känslorna för Nintendo finns kvar. Så fort jag läser någonting positivt om Nintendo så myser jag, det känns ungefär som när ens favoritlag i hockey eller fotboll vinner. Oj oj, snacka om ett grymt varumärkesbyggande de har lyckats med. Fast så började de just för över tjugo år sedan också, och jag får känslan av att saker jag tar till mig idag inte alls kommer kännas lika starkt om tjugo år. Att vinna ett barns hjärta är nog helt enkelt ovärderligt.

Så när jag är ändå är inne på artiklar om Nintendo, tycker jag ni ska kolla in den här artikeln på e24.se, och missa inte de nostagiska bilderna i bildspelet. Tanken att leta upp "blå hav", frizoner utan konkurrens, till skillnad från konkurrensutsatta "blodröda hav" känns som helt rätt inställning om Nintendo vill fortsätta ligga i framkant och utveckla morgondagens spelare.

Sköna reklambilder

Reklamfeber tipsar idag om en länk med massa sköna reklambilder. Så innan jag tappar bort länken bland alla andra bokmärken lägger jag till den här som en inspirerande länk ifall någon behöver lite sommarinspiration. Spana in den här sidan.

Ingen skillnad mellan "Mainstream" och "Alternative"?

Jaha, så har jag sprungit på ytterligare en bok att lägga till att-läsa-listan, nämligen Joseph Heath och Andrew Potters bok The Rebel Sell. I krönikan "Underdog herre på täppan" av Jan Gradvall (i tidningen Corporate Intelligence, nr 7) redogör Gradvall för hur viktigt det är att vara trendig och att vi i Sverige ligger i yttersta framkant för att ständigt hänga med på vad som är trendigt och inne just nu. Han menar att Sverige har mindervärdeskomplex och försöker överkompensera detta med att fånga upp alla nya trender och ständigt veta vad som är på g (det sk "kollsamhället" enligt tidnigen Rodeo, tillskillnad från industri- eller informationssamhälle). Ett bevis på detta är att New York Times nyligen deklarerade att Hornstull antagligen är den trendigaste stadsdelen i världen just nu.

Nåja, i krönikan citeras följande citat ur boken och det var det som väckte mitt intresse och ledde till några spontana Google-sökningar:

"Människor spenderar inte sina största pengar på saker som får dem att passa in, utan tvärtom på saker som får dem att känna att de står ut."

Författarna menar att de flesta av oss är anti-konsumenter, rebeller, som försöker motsätta oss konsumtionssamhället. Vi är emot likriktningen och försöker vara mer individuella genom att välja mer alternativa produkter/varumärken. Men så fort en sån efterfrågan skapas ser "Systemet" till behovet tillgodoses. Därför är det ingen skillnad på Mainstream och Alternative, för det rör sig ändå om ett och samma system. Usch, det där var svårt att förklara. Läs mer själva här och framför allt kolla in videon på den här sidan.

Slå sönder ditt varumärke

Ett av världens största varumärken är utan tvekan Coca-Cola. Det finns så klart mängder med förklaringar till hur de blev så stora, men jag läste en ganska intressant detalj angående just designen av flaskan. Designavdelningen fick i uppdrag att göra en flaska som man skulle känna igen även om man var blind. Och inte nog med det, flaskan skulle vara igenkänningsbar även sönderslagen och krossad. Briefen kom från Earl R. Dean och frågan är om inte han var en av de första pionjärerna i att bygga ett starkt varumärke.

Vilken design är så särpräglad idag att du skulle känna igen produkten även när den är sönderslagen? Tänk på dagens mobiltelefoner, bilar, tv-apparater etc. Likriktningen av deras design är total och jag har svårt att så här på rak arm komma på en produkt som tål detta test idag.

För hur starkt är ert varumärke idag ifall ni tar bort logotypen på produkten? Känner man fortfarande igen märket på grund av färgerna, fotona, materialvalet etc?

Earl R. Dean hade verkligen koll på läget när han gav en av värlens bästa briefer:

"a bottle which a person could recognize even if they felt it in the dark, and so shaped that, even if broken, a person could tell at a glance what it was"

Tell me and I will forget

Håller just nu på att läsa Martin Lindstroms bok Brandsense och den inleds med följande citat:

"Tell me, and I will forget.
Show me, and I may remember.
Involve me, and I will understand."
Confucius, 450 B.C.

Och det är ungefär så jag känner inför att skriva här. För att jag ska komma ihåg någonting av det jag läst så måste jag skriva ner det. Så därför kommer det bli en hel del korta inlägg här som får fungera som rena minnesanteckningar. Om det på sikt kommer diskuteras och kommenteras det jag skrivit, så lyfter vi helt klart det här till en annan nivå.

Hello world!

Jaha, så var det då dags för ytterligare en blogg att göra entré i den så kallade bloggosfären. Dessutom med ett pretentiöst namn som Brand New World, ett uttryck som jag sprang på så sent som förra veckan när jag läste Stefan Engeseths bok Detective Marketing (som förövrigt finns att ladda ner gratis på Engeseths hemsida). Tyckte namnet passade ypperligt då tanken med den här bloggen är att göra en slags personlig anteckningsbok om varumärken och hur en allt varumärkes-tätare värld håller på att växa fram. Har sedan en tid tillbaka skrivit på en liknande dold blogg, men hoppas kunna höja min språkliga och analytiska nivå nu när jag gör en blogg öppen för alla att läsa. Vet inte riktigt hur den här bloggen kommer utvecklas, men jag kommer skriva om det som snurrar i mitt huvud för tillfället och försöka reflektera över saker jag sett, läst eller hört.

Namnet är ju också en parafras på Aldous Huxleys klassiker Brave New World, en bok som jag verkligen kan rekommendera. Boken ingår i dystopi-triologin där också George Orwells 1984 och Alexander Zamyatins We ingår. En triologi av tre olika författare skrivna under tre olika årtionden, men som ändå har någoting som håller dem tillsammans. Alla tre är riktigt bra och tänkvärda, och sedan jag läste dessa böcker håller jag 1984 som världens bästa bok alla kategorier.